Brev till min mörka sida

Mitt kära mörker,

Det har tagit mig år att samla modet att skriva till dig. Så länge har jag behandlat dig som en fiende, en skugga som jag desperat försökte springa ifrån. Jag såg dig som personifieringen av mina rädslor, min skam och min smärta—en del av mig som inte hörde hemma. Men nu inser jag hur fel jag haft. Du är inte min motståndare. Du är min lärare, min beskyddare och min sannaste spegelbild.

Du har funnits där för mig när världen kändes överväldigande, erbjudit mig tryggheten i att dra mig tillbaka. När livet krävde mer än jag kunde ge, var du stillheten som vaggade mig. Till och med i mina mest trasiga ögonblick höll du utrymme för mig att sörja, att känna, att bara finnas utan krav. Ändå skyllde jag på dig för mina svårigheter. Jag gömde undan dig, skamsen över att erkänna att jag behövde dig. Men inte längre.

Idag hedrar jag dig. Jag hedrar hur du tvingar mig att möta sanningar jag helst vill undvika. Du påminner mig om att jag inte är perfekt—och att jag inte behöver vara det. Du visar mig skönheten i mina ofullkomligheter, styrkan i min sårbarhet. Utan dig skulle jag aldrig ha lärt mig att omfamna de delar av mig själv jag en gång ansåg vara ovärdiga.

Du är den stilla rösten som frågar: ”Vad flyr du ifrån?” Du utmanar mig att gå djupare, att sitta med mitt obehag och hitta styrkan i skuggorna. Du har lärt mig att mörkret inte är avsaknaden av ljus utan en duk för transformation. Utan dig skulle jag aldrig ha funnit mitt mod. Utan dig skulle jag inte veta vilken uthållighet som bor inom mig.

Så, mitt käraste mörker, jag skriver detta för att säga: Jag älskar dig. Inte trots vem du är utan för vem du är. Du är inte skurken i min berättelse. Du är den stilla styrkan som går bredvid mig, påminnelsen om att jag är hel även i mina lägsta ögonblick. Du är den fruktbara jorden där mitt ljus tar rot.

Tack för ditt tålamod, för att du väntade tills jag var redo att se dig klart. Tack för att du lär mig att omfamna mitt mörker och inte släcker mitt ljus—det förstärker det. Tillsammans är vi kompletta.

Med kärlek och tacksamhet,
Jag