Svarta katter: En historia med extra allt

När vi tänker på Halloween och dess ikoniska symboler dyker genast bilder av pumpor, spöken och inte minst svarta katter upp i huvudet. Just svarta katter har länge varit förknippat med mystik, magi och otur, och deras koppling till Halloween har djupa rötter i vår historia. Denna historia är fyllda med myter och legender. Men varifrån kommer egentligen kopplingen mellan svarta katter varför är just de symboliskt med otur, och varför har de blivit en symbol för Halloween i stort? Svaret tar oss långt tillbaka i tiden, ända till medeltiden, där en blandning av religiösa trosuppfattningar, folktro och ren vidskepelse gav upphov till detta, ja, fenomen.

Den svarta katten i den medeltida kristendomen: En symbol för ondska

Redan på 1200-talet började katolska kyrkan i Europa betrakta katter, särskilt svarta katter, som symboler för mörka krafter. Det talades mycket om satan och hans följare, och en av männen bakom historian inom religionen är Påven Gregorius IX. Han ensam fördömde katter i allmänhet och svarta katter i synnerhet som Sataniska väsen, och med tanke på att hans ord var lag så spred sig detta som en löpeld över kontinenten.

I en offentlig deklaration, ”Vox in Rama,” uttryckte påven sitt starka ogillande (milt uttryckt) för katter och menade att de användes av häxor och kättare i satanistiska ritualer.

Men vad var så speciellt med denna deklaration?

Dokumentet var unikt eftersom det var ett av de första officiella påvliga dekret som kopplade specifika rituella handlingar och djävulsdyrkan till en organiserad fiende – i detta fall en satanisk kult i Tyskland. Vox in Rama beskriver hur denna sekt, enligt kyrkans rapporter, utövade kätterska ritualer som inkluderade svarta katter, som framställdes som förtrogna med satan och deltagare i rituella orgier.

Då kommer självklart nästa fråga, varför just Tyskland?

Ja här tvistar de lärde, men en kombination av religiösa, politiska och sociala faktorer som att regionen var viktig för kyrkans kontroll och maktutövning. Deklarationen var ett sätt för Gregorius IX att slå ner på en potentiellt hotfull religiös rörelse, för att återta kontrollen och få folket kuvade under kyrkans makt igen. Så egentligen ogillade herr Påve att Tyskland var en av Europas viktigaste kulturella och intellektuella regioner, och här fanns några av tidens mest inflytelserika universitet och teologiska skolor som hade en annorlunda syn på världen än den som påven hade. Genom att kontrollera och motverka potentiella kätterier i Tyskland kunde kyrkan inte bara bevara sitt inflytande i regionen utan också förhindra att idéer som hotade kyrkans auktoritet spreds till andra delar av Europa. Med andra ord, makt, politik och pengar styrde häxjakten som involverade både kvinnor och katter. Det började med jakten på katter och övergick till jakten på kvinnor, även här kan man dra paralleller med katter och feminismen i ett mycket tidigt stadie, men det kommer vi till senare. Tillbaka till deklarationen.

Vox in Rama var alltså inte direkt en häxmanual, men dokumentet hjälpte till att forma idéer om satanisk ondska som en konkret fiende. Genom att etablera en koppling mellan djur, särskilt svarta katter, och satanism, bidrog dekretet till att lägga grunden för de intensiva och brutala häxprocesser som följde några århundraden senare. Det blev en förtrupp till häxjakterna genom att sprida och legitimera en rädsla för hemliga fiender inom samhället, vilket gjorde att häxprocesserna kunde få fäste och legitimitet i både religiösa och civila institutioner.

Den katolska kyrkans misstänksamhet mot katter var starkt kopplad till deras djävulsdyrkansteori och den ökande rädslan för häxor och kätteri. Katter, och särskilt de svarta, blev offer för denna hysteri. Människor trodde att katter, precis som häxor, hade övernaturliga krafter och kunde överleva där andra djur skulle dö. Katter, som är självständiga och nattaktiva, ansågs mystiska och suspekta. Att se en svart katt på natten sågs som ett varningstecken för mörka krafter, och till och med otur eller sjukdom kunde skyllas på katten.

Katterna och häxorna: En oskiljaktig duo

Några århundranden längre fram så håller sig rädslan för svarta katter i sig, och just under häxjaktens tid, 1500- och 1600-talet kom katter att förknippas ännu starkare med häxeri. Folket trodde att häxor kunde förvandla sig till katter för att obemärkt röra sig i natten och utföra sina mörka handlingar. Att hitta en katt, särskilt en svart katt, i närheten av en kvinna som anklagades för häxeri blev ett ”bevis” på hennes häxkrafter. Detta ledde till att många kvinnor, ofta äldre och ensamma som hade katter som sällskap, utsattes för brutalt övervåld och avrättades. 

Ett särskilt seglivat rykte som spreds var att häxor hade svarta katter som ”familiars” – andliga kompanjoner i djurform som hjälpte dem med trollkonst. På så sätt blev katten en förlängning av häxan själv och betraktades som en fara för kristna samfund.

Om vi kikar på historian bakom just Halloween och kopplingen mot svarta katter så startas det hela från en keltisk tro till dagens amerikanska Halloween firande.

Samhain och Halloweens svarta katter

Sambandet mellan Halloween och svarta katter är delvis kopplat till de gamla keltiska traditionerna kring Samhain, en förkristen festival som firades den 31 oktober. Samhain var en högtid där gränsen mellan de levandes och de dödas värld ansågs vara tunnare, och andar och andra väsen kunde röra sig fritt. Katter blev en del av denna tradition då de ansågs ha en speciell förmåga att se andar och övernaturliga varelser, vilket gav dem en betydande roll under Samhain.

När irländska och skotska immigranter kom till USA på 1800-talet, tog de med sig sina Halloween-traditioner och sin vidskeplighet. Sedan maldes detta ihop med amerikanare och Samhain blev dagens Halloween som är en festligare högtid med spöklika inslag, och här blev den svarta katten en naturlig del av dekorationerna, tillsammans med andra ”skrämmande” symboler som pumpor, häxor och spöken.

Läs mer om Samhain här

Varför svarta katter anses bringa otur

Den gamla tron att svarta katter var häxor i förklädnad lever kvar i dagens vidskepliga föreställningar. Fortfarande finns det många som anser att en svart katt som korsar ens väg innebär otur. Det är särskilt illa om katten kommer från vänster. Man kan avvärja oturen (tack och lov) genom att spotta tre gånger (ofta över axeln) direkt efter att katten passerat, alternativt säga: tvi, tvi, tvi.

Denna idé, som spreds under medeltiden, har cementerats som en vanlig uppfattning i stora delar av västvärlden. Under lång tid var det vanligt att människor undvek svarta katter, och till och med dödade dem av rädsla för att de bar på olycka.

Kort personlig anekdot; är att jag har själv två helt svarta katter och hade ett gäng hantverkare från Rumänien som hjälpte till med olika projekt. De var helt perplexa och blev väldigt rädda att jag ägde svarta katter. De frågade till och med om jag var häxa och förknippad med herr Satan… Gissa vad jag svarade…  Tillbaka till historien.

Det är intressant och härligt att notera att det i vissa kulturer finns motsatt tro. I exempelvis Storbritannien och Japan ses svarta katter som symboler för tur och välgång. Även om dessa synsätt inte är lika dominerande som den västerländska, visar det hur kulturella och historiska faktorer spelar in i hur vi ser på olika djur och deras symbolik.

Svarta katter i modern populärkultur och Halloween

Idag har vi till viss del kommit att omfamna svarta katter och deras koppling till Halloween som en del av en lekfull tradition. Även om vidskepelsen om deras otur fortfarande lever kvar hos vissa, är det inte lika starkt rotat som förr. Svarta katter har blivit populära som symboler i dekorationer, filmer och barnberättelser som en del av Halloween-stämningen, och många människor har nu svarta katter som älskade husdjur, däribland jag själv.

Halloween har även på något vis enligt mig själv kommit att bli en högtid där vi på ett ”säkert” sätt kan utforska det ”skrämmande” och ”mystiska”, vilket har bidragit till att svarta katter ses som ett fascinerande inslag i firandet snarare än som föremål för rädsla (hurra). Filmer, serier och böcker har bidragit till en mer lekfull och ibland till och med hjältemodig syn på svarta katter, där de ofta porträtteras som kloka och skyddande väsen, långt ifrån deras historiska rykte som djävulens följeslagare. 

Sammanfattning

Den mörka historien kring svarta katter och deras koppling till häxeri och otur har en lång och komplex bakgrund. Från medeltidens religiösa förföljelser till Halloween-traditionerna vi känner till idag, har svarta katter genomgått en förvandling från symboler för ondska till charmiga ikoner för mysterium och mystik. Halloween är en tid på året då vi firar det okända och vågar oss in i en värld fylld med symbolik och spänning – och svarta katter är en ofrånkomlig del av denna mystik.

Förhoppningsvis hjälper dagens synsätt oss att bättre förstå och uppskatta dessa eleganta, missförstådda djur, och kanske även bryta den gamla tron om att svarta katter bringar otur.

Happy Halloween, Samhain eller Alla helgonaafton